05:00

Vet inte vad fan som är värst. Vad fan som känns mest.
Smärtan i kroppen blir odödlig. Finns där som ett spöke. Hur kroppen blir svagare och svagare. Kommer jag någonsin kunna le igen?
Hur kan fan en person man ha haft nära i flera år bara rivas från en. Med rötterna och allt. Det är han jag minst måste varit stark inför. Nu ligger jag här, utan honom bredvid mig som säger tröstande ord.

De tre födelsemärkena på höger käke. Det finaste jag har kunnat se upp på när armarna varit runt mig. De blå ögona. Tänderna. Näsan. Hans jävla perfekta kropp. HUR FAN SKA JAG DÖDA BILDEN? Hur fan ska jag kunna radera det som gett mig styrka. Det som givit mig kraft att göra saker så bra som möjligt. Jag är fan inte stark, jag kanske ha varit. Vid hans sida.
om allmänt. | |
Upp