aldrig blekna

Säger hejdå för att säga hej igen två timmar senare.
Den senare gången faller masken av - som när man skalar ett ägg.
All oro, förvirring och rädsla över sjukdomar bubblar upp.
 
Det bästa?
Allt tas emot. Det skyfflas inte bort som om inget hänt eller inget blivit sagt.
Allt tas emot med värme, inatt somnar jag lite lättare.
om allmänt. | | Kommentera

en symfoni när staden vaknat

Stiger av ett krockat och försenat tåg.
Möts av ett snötäcke och Linnea Hendrikssons Min stad. Jag lämnar fotspår efter mig, snön trängs undan och en mörk asfalt blir synlig. En asfalt som skulle kunna dela mitt namn. Stig ner, tryck ner, lyft upp och gå.
 
Behöver min stad.
om mina ord. | | Kommentera

ett snurr på tio år.

Tycker det är dags att snurra tillbaka klockan tio år. Tioårige Louise lekte i övergivna utedass, 'lånade' sopkvastar, cyklade till bästis fem kilometer bort hundraelva gånger i veckan och hade en dröm om att jobba som bibliotekarie.
 
. ~ : * 2 0 0 4 * : ~ .
 
Hello, my name is MK - this is my sister Ash! 
 
Hejhej, vimlet! Hur står det till bakom plastdraperiet?
 
Singstar + 2004 = sant. Och ett stycke monster från Lost.
 
 De som hostade kalaset, tack! x
 
En glad och budskapsförmedlande klementin, typ.
 
Skottdagen drog igång ett ålderdomligt bingo, såklart skall man delta i det.
 
Hej gemenskap, du är fin.
 
Mikrofonerna gick från hand till hand och alla världens toner hördes.
 
När man blev trött på singstar kunde man sätta sig ner och gräva i sina traumatiska minnen...
 
... eller så kunde man hänga med ett mjölkpaket som stod i en bokhylla.
 
Avslutar med dessa fina som respekterar, orkar, kramar och lever. Åbolivet vore inte samma sak utan er. xx
om allmänt., om kalas. | | 2 kommentarer
Upp