vinden på bron

Känner hur handen ligger lätt på låret.
Funderar över hur allt utvecklas från nu till historia. Från nuet där allting är post, som om vi
allihopa bara vore en fotnot till något tidigare som var tillräckligt verkligt för att bära ett eget namn.
 
Handen bränns av verklighet. Inom kort är även den historia.
Funderar på vetskap. Vet man för mycket om andra människor hamnar man i deras våld. De har ett krav på en,
man tvingas förstå varför de gör saker och sedan är man försvagad.
 
Fingrar lätt på handen, med de nylackade naglarna.
Tillsammans gör vi nuet, tillsammans blir historien nämnvärd.
om mina ord. | |
#1 - - Frida:

Så fint! xxx

Svar: oj tack, finis. snart ses vi! xx
lasersmile.blogg.se

Upp