återkastande av ljus

Människor trycks fram och tillbaka. Jag når inte marken fysiskt för en stund. Jag tittar upp i himlen och tänker att psyket i alla fall är van vid känslan. Att inte ha någon fast grund.
En ryggtavla som påverkar efter tystnad och avstånd.
Vänner vill inte stå emellan. Ljuset från gatulyktan skimrar igenom andras tobaksrök och våra vita moln som bildas av ord och luft. Iskall utomhusluft, tung mörk högljudd inomhusluft. Spelar roll.
 
Nattklubbsgolv och discoljus.
 
om mina ord. | | Kommentera
Upp